Det är kväll och jag sitter här i soffan. Kan inte sova. Är trött
egentligen. Min kropp behöver sömn, men de är så mycket annat i mitt
huvud som far runt och tar upp alldeles för mycket plats, för mycket
energi. Energi jag inte har. Önskar att saker var annorlunda, att jag
inte känner som ja känner. Denna känslan jag sitter med nu, har haft
den en gång innan och de minnena får mig att må så dåligt. De är
verkligen en episod i mitt liv som jag inte vill ha tillbaka. Inte för
allt i världen. Vill inte uppleva de igen!Vill inte känna känslan av
att vara totalt misslyckad och inte betyda någonting, man är inte
någon speciell, man bara är en påse skit. Orkar inte de! Inte igen!
Har ni någon gång känt er så här? Känsla av total hopplöshet och
maktlöshet. Att vara i en situation som man inte har någon som helst
kontroll över liksom bara flyter med! Usch jag avskyr de. Man mår så
dåligt att man kan inte sova och när man väl somnar så drömmer man.
Det gör lika ont att sova som att vara vaken. Just precis så känner
jag nu. Jag vill inte sova för jag är så rädd för vad som väntar mig
när mina ögon stängs, när jag slumrar bort, men jag vill heller inte
vara vaken och se vad som väntar för de gör mig lika rädd. Jag vill
inte möta nattens drömmar och jag vill inte möta dagens sanning.
Ärligt talat så vill jag inte mer alls! Känner att nu får de vara nog,
nu får de räcka. Jag har gått igenom tillräckligt i mitt liv, fått ta
emot saker som ingen ska behöva ta emot. Jag har stått pall för så
jävla mycket och nu känner jag att min gräns är nådd. Jag har tagit
tillräckligt och jag trodde mig vara expert på att ta emot och
handskas med problem. Trodde att när man upplevt tillräckligt många
motgångar så skulle man bli van, liksom tänka att "en till hit eller
dit spelar ingen roll" Men jag hade fel, jätte fel! Jag har upplevt så
mycket, saker och händelser som jag verkligen inte ska ta upp här, men
de jag menar är att nu har de blivit en för mycket. Bägaren har runnit
över och jag har kommit till den punkt där jag känner att de finns
ingen mer kraft och ork att ta av. Jag har använt alla mina livlinor
och nu är de tomt. De finns inget kvar längre, de är över nu.
Frågar mig själv - gör de ont? och jag vet faktiskt inte längre...
