I wish, for once, we could stay gold..

I always thought that you'd be here.

But shit gets fucked up and people just disappear...

Why would I do this to myself again? Drag myself through the day while I see the end..

Idag är jag 10362 dagar gammal. 10392 dagar som är och har varit jag.
Dagar fyllda med liv, glädje, sorg, ilska och tårar. Jag är född i
fiskarna och mitt element är eld! Jag tror det stämmer väldigt bra in
på min personlighet. Men vem är jag?! Jo jag skulle säga att Jag är en
väldigt kreativ och skapande individ med känslorna utanpå. Liksom
känslig och Eldig på samma gång. Samtidigt som jag alltid är mig lik
är jag också precis allt annat. En konstig och motsägelsefull mening,
jag vet, men det jag menar är att man vet vad man får hos mig.. Här
kommer alla känslorna på en och samma gång samtidigt som man inte
riktigt vet hur de ska te sig men att det stormar ut känslor, nog vet
man det alltid!

Jag är modig men livrädd på samma gång ofta med hjärtat bultandes i
handen.. Men det är när man är sådär hiskeligt livrädd som man också
lär sig som allra mest.. Jag föddes i Fiskarnas tecken och Eldens
element.. Universum gav mig inte en chans att bli något annat än just
precis så där eldigt lynnig. En tjej men känslorna vibrerandes utanpå
ja hej och hå..

Och idag vibrerar det mer än någonsin. Ångest in, ångest ut, tårar och
förtvivlan över att det går åt helvete blandas med skratt och hopp om
att jag visst fixar detta. Ibland känns det verkligen inget bra i
magens innersta rum.. Men nu är det kväll eller natt snarare. Jag är
trött och kinderna har blivit röda och svullna av tårar. Det har
blivit dags att stänga glipan till känslosjälen. Det är tid för ett
djupt andetag, viska ut i natten "att allt ordnar sig till slut, det
kommer blir bra" för att sedan stänga ögonen, andas ut och sova..

Vi pussas, kramas och andas lite till...

I had to go through hell to prove I'm not insane..

Jg ligger i min säng.. Stirrar ut i ingenting. Det har blivit så mörkt
nu och temperaturen har sjunkit flera grader på bara några veckor.
Sommaren kom och gick i en blinkning. Det gick alldeles för fort. Som
vanligt. Mörkret kryper närmare och världen krymper. Sådär som den gör
när sommar går mot höst, när höst går mot vinter. Det är sorgligt nu.
När mörker är det enda som väntar. Det känns kyligt på nått vis och
ljuset känns så fjärran. Som om det aldrig skulle komma tillbaka.

Det känns så tomt i sinnet. Så kallt. Ensamt. Jag vill ut. Bort. Bort
till ingenting eller kanske bort till allt. Jag är så öppen men ändå
så stängd. När man släppt ut allt det som gör ont ja då känns det som
ett stort öppet sår, ett stort svart hål. Jag är så sårbar och jag vet
det för att det känns. Hur då känns? Jo det gör ont. Det känns i hela
hjärtat, i varenda millimeter av kroppen. Det bultar, bränner och
svider inombords. Jag tror inte riktigt man kan förstå mig. Jag är
svår. Jag vet inte riktigt hur det blev såhär. Hur jag hamnade här.
Men här är jag, en melankolisk sörja. Det går inte att riktigt
formulera, komponera eller ens strukturera allt som jag egentligen
känner. Det är ett virrvarr.

what goes around comes around.. I hope!!

En del människor är så otroligt falska. Förstår inte hur de orkar leva
med sig själva och sitt skitsnack. Det värsta är att de också pratar
och alltid finns en förklaring till varför de sagt och gjort på ett
visst sätt. Vill typ spy i min mun så vidrigt det är. Usch usch usch!
DU är så obehaglig och jag mår illa bara av tanken på dig! Jag säger
bara KARMA! En dag tar den dig! Puss på det!!

What would it take for me to feel good? I'm a dead girl walking with no shoes again...

Smakar på mina egna tårar allt oftare nu-mera. Jag är så bra på att
oroa mig över saker som inte hänt eller inte finns ännu. Jag menar om
det uppstår i framtiden så är det så men varför, varför, VARFÖR ska
jag må dåligt nu? Jag lever inte längre.

Tack gode någon för att jag snart ska till världens bästa psykolog.
Det behöver jag innan jag oroar mig till döds!

Puss och godnatt ❤️

Goodbye, my almost lover..

I can't go to the ocean

I can't drive the streets at night

I can't wake up in the morning

Without you on my mind

So you're gone and I'm haunted

And I bet you are just fine

Did I make it that easy

To walk right in and out of my life?

Goodbye, my almost lover

Goodbye, my hopeless dream

I'm trying not to think about you

Can't you just let me be?

So long, my luckless romance

My back is turned on you

I should've known you'd bring me heartache, almost lovers always do.. 

I have so much wrong with me, it's unbelievable!

Det finns inget unikt längre. Alla ska vi vara stöpta i samma form.
Man ska se ut på ett visst sätt, bära en viss typ av kläder, sminka
sig, man ska träna men inte för att vara sund i första hand utan man
ska träna för att tävla och forma sin kropp annars räknas det inte.
Inget är vad det borde vara. Hela världen är uppochner. Helt jävla
vriden om någon skulle fråga efter min åsikt. Det är inte så konstigt
att man känner sig fel. Att inget är bra nog. Men det borde vara det.
Allt jag eller någon annan gör borde vara eller det SKA vara gott nog.
För alla är vi bara en liten människa i en stor värld. En värld där
någon bestämmer vad som är rätt (just nu) men fuck it! Jag orkar inte
mer.

Jag har i stort sett, som säkert många med mig, alltid känt mig fel,
jag klankar ner på mig själv, min kropp. På egentligen allt som är
jag. Jag jämför mig med andra och gråter mig till sömns för att jag
inte kommer någon vart, får inga resultat trots att jag lägger ner
timmar på träning, att må bra, att komma dit jag vill. Men det får
vara slut på det nu. För hjälp så meningslöst det är och så mycket
energi det går åt. Energi som jag inte har. Varför ska vi klaga på oss
själva. Varför ska jag klaga på mig. Oavsett om jag inte lyckas få
muskler på det sättet jag vill så lever jag sunt och tar hand om mig.
Det borde vara så jävla nog!

Är så trött på denna kroppsfixerade värld vi lever i och jag är så
trött på att jag dras med i den enorma kroppshets som råder. Usch och
fy! Skärpning Fia! Du kan och Du är så mycket bättre än alla de som
säger att Du inte duger.

Some die young...

Would you tell My story if I die? Would you tell My story and keep me
alive the best you can. Would you tell it to the children. If you have
some, if you have some. That i've always felt the feeling I would die
young, Some die young...