Hösten knackar på...

Idag åkte min basker på för första gången på länge, eller ja den åkte av någonstans i maj och Nu är den framme igen. Då är det höst. Tänk att de där månaderna som jag längtade så efter redan är passerade, borta. Förbi. Att tiden går så ruskigt fort skrämmer mig för vad gör jag egentligen med min tid, mina dagar. Jo jag tänker och grunnar. Funderar och grubblar. Över litet som stort. Jag vet inte men det känns som om jag slarvar bort livet. Det gör mig lite rädd och jag tänker att jag måste börja leva mer. Leva för mig, för min egen skull och göra saker jag mår bra av. Det är inte själviskt, det är en nödvändighet. För hur det än är så är livet en tillfällighet och tillfälligheterna gör livet till vad det är. Så det gäller att ta vara på varje stund, varje sekund..men vem gör de...egentligen?!

Idag är det den 29 augusti och idag känns det på vindarna att de har bestämt sig för att checka ut och bytas ut mot snålblåst, regn och rusk. Sommaren byts mot höst helt enkelt och det gör mig alltid lite tom inombords. Mörker väntar och mindre och mindre ljus blir kvar. Jag vet redan nu att jag inte kommer gilla det som ligger framför mig, men jag har bestämt mig för att i år behåller jag handduken i handen och jag tänker inte kasta in den. Det blir inte bättre då..För visst tar man sig igenom hösten även om det inte känns så just nu.  Ja man klarar allting egentligen. Om man bara vill.

Godkväll på er..
<3

Borttappad energi sökes!

Har haft väldigt dåligt med energi det senaste! Det märks förmodligen
inte utåt men det känns inuti. Har därför börjat köra med lättare
vikter och fler repetitioner ett litet tag. Idag körde jag ett
cirkelpass men nästan ingen vila emellan! Ville spy flera gånger.. Men
det som inte dödar, härdar (förmodligen) !! Lite mat i magen och sen
ska jag ut och andas lite frisk luft och få i mig sensommarens sista
värmande solstrålar!

Häj!!

❤

Mia Skäringer!

"Vissa saker tar lite längre tid.

Vissa saker går inte att lösa så snabbt. Vissa saker behöver lugn och ro. Kåthet är något heligt. Ingen hamburgare för nio kronor.. "

Mia Skäringer, vilken underbar kvinna!! En starkt person som jag verkligen inspireras av.. ❤ 

Skickat från min iPhone

Spöken kan också ringa!

Jag är en sådan som tror väldigt mycket.. ja inte på gud eller så men på det övernaturliga. Jag vet att det finns och varje gång jag stöter på motstånd kring det så går jag på som en ångvält med alla taggar utåt och säger att det övernaturliga visst är sant och bla bla bla. För jag tror verkligen det. Att det finns något alltså. Där ute i pereferin finns något, något större än vad vi kanske kan förstå ibland.

I natt hände något väldigt märkligt i min lägenhet. Jag hade just satt igång det senaste värvetavsnittet och låg i lugnan ro och lyssnade och då ringer det en telefon ute i vardagsrummet. Tydliga, höga signaler från en sån där gammla telefon ni vet, som man snurrar på när man slår siffrorna. Det kom ca fyra signaler och sedan blev det tvärtyst. Mitt hjärta börjar slå och jag ligger och funderar på vad som just hände. Är det någon här tänker jag och börjar genast återkoppla till en P3-dokumentär jag, några veckor tidigare, hade lysnat på. Den handlade om en våldtäcksman som tog sig in till tjejer som hade fönstret öppet. öppna fönster ja, alla mina fönster stod ju lite på glänt, helvete också tänkte jag och kände hur hjärtat bultade på ännu mer...ska jag gå upp tänkte jag..nej det är klart jag inte ska och precis i den tanken  ja Då ringer det igen, men denna gången bara två signaler och sedan blev det återigen knäpptyst... Nu var jag rädd, okej livrädd, och smsade min hyresvärd som erbjöd sig att komma ned och titta. Vi hittade inget såklart och han gick igen. Jag låste nu alla fönster och gick tillbaka till sängen (läs sprang tillbaka och hoppade upp i den)

Inget hittades och jag svär på att det ringde precis i rummet intill sovrummet. Sådana här oförklarliga saker får mig att tro. Jag tycker det är spännande lika mycket som skrämmande även om jag där och då är så rädd att jag kunde ge mycket för att inte vara ensam. Vi får väl se om det ringer i natt också...

Jag vill, jag kan, jag ska!!

Skulle det finnas ett pris i att vara äckligt patetiskt för snäll för
sitt eget bästa, ja då skulle det gå till mig. Utan tvekan! Varje gång
skulle jag vinna det! Jag måste skärpa mig, jag bara måste det! För
min egen skull!

Häj!!

Skickat från min iPhone

Något som kommer stanna...

För ett tag sedan fick jag en komplimang av en person som har betytt väldigt mycket för mig och som på något sätt alltid kommer göra det också..Vet inte om jag tidigare fått höra något liknande när jag tänker efter men jag blev iallafall väldigt glad och den kommer jag bära med mig och tänka på varje gång det sviker och jag är påväg ned i det där stora svarta hålet av självförakt och självhat. Skönt att ha något som kan dra upp mig och att det inte alltid behöver vara någon som gör de utan att jag klarar det själv med små medel. Känns fint! <3

Har inte  så mycket att skriva just idag. Är trött och sliten i kroppen från en ganska så tuff sommar. Jag ska fylla på med lite energi nu. På det allra bästaste sättet. Vänner och färska bär direkt från trädgården. Om inte det är livskvalitet så vet jag inte..

puss och kram

Sluta aldrig tro!

Att öppna sig är ibland läskigt men nödvändigt! Det är läskigt på så vis att man inte riktigt vet hur folk ska tänka kring en när man sagt som det är eller hur det har varit. Jag har inte problem att tala om
mitt förflutna eller vad jag råkat ut för det som känns jobbigt är att jag inte vet vad andra människor tänker efteråt.. Jag vill inte vara någon som människor tycker synd om jag vill vara någon som andra ser upp till för att jag står här idag, någorlunda stadigt ändå efter allt som varit. Jag har aldrig helt blåst omkull även om jag har varit nere och vänt några gånger! Jag tror att det gäller att aldrig, aldrig ge upp hur hemskt det än är eller vad andra gör Mot en.. Jag rasar fortfarande vissa dagar men så kommer det alltid vara. Det går inte att förtränga, förlåta eller helt glömma men det går att acceptera, bearbeta och förstå. Förstå att det inte var mitt fel.. Att jag inte hade kunnat göra någonting just där och då som skulle gjort situationen annorlunda.. Att förlåta sig själv och inte skämmas! Jag ska vara så stark det går hela livet ut.. För jag har det inom mig, det är inte glömt, inte helt men det ger mig styrka idag snarare än att det hindrar mig..

Ta vara på det ni har här och nu..
❤