Du förstår Jag är rädd för mig själv och mina tankar. De skrämmer mig och ibland känns det som att jag inte har någon kontroll över dem eller mig. Låter förmodligen helsnurrigt men hey that's me. Den snurrigaste tjejen i stan. Jag tar patent på det! Jag har glömt bort hur det känns att leva varje dag utan rädslor. Utan en enda tanke över att vara så jävla rädd, rädd för precis allt. När jag var yngre så var jag inte rädd. Jag träffade människor i min närhet, var dag, som jag borde varit livrädd för men jag trotsade dem. Jag gjorde saker som skulle skrämt upp vem som helst, men inte mig. Fröken kavat. Vart har hon tagit vägen? Flickan med fräknar av livets motgångar. Vart är du? För jag saknar Dig och ditt mod. Jag behöver Dig. För jag vill inte vara rädd mer.
Skriva av sig kan hjälpa, en del som man delar med sig och en del som man skriver för sig själv utan att dela. En del ska man ha för sig själv.
SvaraRaderaTill del känner jag igen mig, inte rädsla här utan mer tomhet och ensamhet av allt jag ser andra har men själv aldrig någonsin haft. En så enkel sak som en person i livet som man älskar och delar livet med. Någon som får en att vilja göra saker igen, både gamla och nya. Sådant som man vet innan och utantill men även nya äventyr, att gå ut i livet på något man aldrig sett sig själv kunna göra men vid rätt person vid sin sida, att vad det än är, känns fantastiskt att dela det med den personen.
För Dig hoppas jag på all lycka och kärlek på alla möjliga sätt som går. Att i världen Du går ut i ligger framför Dina fötter och att inget känns omöjligt. Du är en så innerligt otroligt Fantastisk människa som inte förtjänar att leva rädd på det sätt Du gör. Jag vet att det blir bra för Dig! Den människa Du är så kommer det bli bra. Det kommer bli det!
Du är Vacker!
Du är Fantastisk!
Du är Perfekt som Du är.
Alltid!!
Hej där, jag är så nyfiken på dig. Kan inte du maila mig?
SvaraRaderaNej, jag är ingen robot, jag är din drömprins.