mig varje dag, flera gånger om dagen. Släpper jag en sak så dyker det
upp något nytt orosmoment. Det är nog inte så konstigt Att magen är
ett vrak och hela jag ser ut som en prickigkorv. STRESS, en inre
stress som ligger och gror. Jag har två fiender. Stressen och så jag.
Det finns ingen som gör mig så illa som jag. Jag låter andra behandla
mig precis som de vill men det värsta är nog hur jag behandlar mig
själv. Allt jag intalar mig att jag är men också inte är. Vet ni vad.
Jag tror att jag håller på att tappa det. Undra om det är såhär man
blir riktigt störd i huvudet. Alltså störd på riktigt. Ja ni vet sådär
sitta-i-ett-hörn-vaggandes-fram-och-tillbaka
-och-tro-att-man-är-en-fiskmås-störd. Det känns som det är nära nu.
Nu är det dags för sängen. Jag orkar inte tänka en enda tanke till. Nu
kopplar jag ner hjärnan för idag.
Vi pussas, kramas och stämplar ut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar