Mitt enda liv, det enda liv jag har..

Härom dagen fick jag en uppgift. Den gick ut på att skriva ned en
situation som jag har växt utav. Jag kunde absolut inte se de under de
år som det pågick men jag kan se det nu.

Jag har under väldigt många år av mitt liv blivit mobbad. Jag har
blivit slagen, spolad i toaletten, jagad, kallad en massa saker och
jag har dag in och dag ut blivit tillsagd hur ful jag är. Att jag inte
har "det" utseendet. Att jag har för stora bröst, att mina ögon sitter
för tätt ihop, att jag är för kort, att mitt utseende inte är det
typiskt fina. Jag räknas inte som en skönhet. Under alla dessa år har
jag varit så nedtryckt i skorna som det går att vara och jag har
alltför många gånger känt att jag inte har något värde, att jag inte
är något, eller någon. Jag har känt mig livrädd. Rädd för att gå
utanför dörren. Rädd för att leva.

Oavsett hur mobbad jag än har varit, hur osäker jag än har varit så
har jag alltid varit som jag vill vara. Jag har alltid klätt mig i de
kläder jag tycker om, jag har alltid haft basker, eller olika mössor
för att jag tycker det är fina på mig. Hur mobbad jag än har blivit
för det. Det är jag stolt över. Jag är stolt över att jag har vågat
trots att jag har fått sota för de.

Alla dessa slag och kommentarer har följt med mig genom stora delar av
mitt liv. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte har påverkat mig,
att det inte har gjort mig svag för det har det. Det har gjort mig
osäker, dum mot mig själv och självkritisk i många situationer och
ibland spökar de fortfarande i bakhuvudet. Men när jag tänker efter så
har det också fått mig stark. Jag överlevde trots allt alla dessa år.
Det har fått mig att bli en ödmjuk människa. Det har också fått mig
att inse att små problem inte är så farliga då jag har varit med om så
mycket värre. Det har gett mig perspektiv. Man kan antingen välja att
gräva ner sig i det jobbiga eller växa med det. Jag har valt att växa.
Jag är så stolt över att jag står starkt på jorden även om jag är rädd
ibland. Jag är stolt över att jag är en stark tjej även om jag också
är förbannat skör. Jag är så stolt över att jag lever även om varje
dag har inslag av tvivel och rädslor. Jag är stolt över att alla slag,
elaka ord, alla ärr och hemska minnen har gjort mig till en blandning
av det starka och sköra, det svarta och vita, det rädda och modiga.
Jag är stolt över att jag insett att jag är jag och det är gott nog..

Vi pussas, kramas och står starka.

❤️