Utan tvivel är man inte klok men möjligen överkokt!!

Ni som läser den här bloggen måste verkligen tro att jag är den mest
labila människan på denna jord men till mitt försvar kan jag säga att
det beror väldigt mycket på saker runt om, sådant som jag inte kan
påverka. Det står utom min kontroll och det gör att jag känner mig
helt förlorad. Förlorad till tankar och en slags förtvivlan bara gror
och växer sig allt starkare inombords. Just nu vet jag faktiskt inte
vart jag ska göra av mig själv. Ibland önskar jag att någon bara tog
fram en karta och kompass och sa "du ska till punkt B och när du
kommit dit ja då är du där du hör hemma" det hade varit så skönt.
Slippa ovissheten och all undran. Jag vill så mycket att allt bara
blir pannkaka och de jag tycker om gömmer sig för mig som om jag vore
något slags odjur. Hur kan det bli så fel när allt man gör är att bry
sig om?!

Nu ska jag stänga glipan till känslosjälen för idag innan hjärnan
förvandlas till någon slags överkokt pasta..

Godnatt ❤️