Något har rest sig inuti...

 Den här veckan har jag gjort som jag vill. Jag har vågat göra annorlunda saker. Jag har vågat pröva mina vingar. Två gånger till-och-med. I söndags var det Bodybalance, något som för mig är helt annorlunda mot vad jag brukar göra på mina träningspass. Jag stod bland allt folk, jag var ovig, folk tittade säkert men jag brydde mig inte, jag gjorde så gott jag kunde. Jag kom jag gick jag segrade..typ! Jag var kvar i 55 svettiga minuter och inte en enda gång kände jag för att springa därifrån. Känslan efteråt var obeskrivlig. Inte just av själva passet i sig men att jag faktiskt vågade göra bort mig. 

Igår följde jag med en vän och klättrade. Jag var så nervös hela dagen för att det inte skulle gå bra. Att jag skulle vara dålig, att de som var med skulle tycka illa om mig. Ja alla tankar på en och samma gång. För jag hör till en-tanke-för-mycket kategorin. Det är sån jag är. Tankar är de som vanligt vis brukar få mig att inte göra saker jag egentligen vill. Just för att jag är så rädd för vad andra ska tycka, tänka, göra. Igår promenerade jag ändå iväg och vi gick dit i förväg. Kan säga att efter fem minuter på väggen ville jag aldrig gå hem för jag hade redan hittat hem. Det här var min grej. Så himla roligt och utmanande. Hjärnan var rädd ibland men kroppen ville fortsätta och när man vågat, ja den känslan var/är obeskrivlig

Just nu känner jag en känsla av frihet. Känner att jag är på väg, något har rest sig inuti. Kanske en värdighet? eller kanske har jag hittat modet inom mig? Inte vet jag. Något har hänt och jag känner att nu är jag igång. Jag vågar. Det känns så förbannat skönt den där dagen då man slutar att överleva och istället börjar leva. Att sluta känna (om så bara för en stund)att inte hela livet är en kamp, att det går bra att bara leva. Jag tror att min dag, ja den kommer nu. Kanske inte idag, kanske inte heller imorgon, men snart. Jag bara kännert. Det är mycket som faller på plats nu. Det kravlösa i att vara mig, att vara Sofia. Jag tänker ta tid på mig för jag bara måste de, men någon slags förändring är nära.Snart lever även jag, snart är jag också iland.

  

Så himla roligt :)