Jag älskar träning men vad vill jag egentligen uppnå?

Den frågan har jag ställt till mig själv de senaste månaderna. Flera gånger om dagen.

Jag är en tjej som verkligen älskar träning. Det är det jag brinner för och de ger mig så mycket. Energi, glädje, kraft och styrka. Jag är duktig på det jag gör och det är just de minuterna om dagen som jag känner att jag duger. Att i denna miljön är jag verkligen bra MEN det ger mig även ångest just för att i mitt huvud har jag ett klart och tydligt mål. Jag har en bild av hur jag ska se ut när jag kommit dit men saken är den att det känns inte som om jag kommer dit. Jag vet att jag har en vältränad kropp, det ser jag ju när jag tittar på andra tjejer på gymmet. Jag är mil före i det mesta och jag lyfter mycket mer än de flesta tjejer och så vidare men de räcker inte. jag blir aldrig nöjd för i mitt huvud är jag mil ifrån där jag vill vara. Ibland för några minuter kan jag titta på mig själv och tänka realistiskt. Att jag för några minuter ser mig med "rätta" ögon och då ser jag att jo men så långt undan är det inte men så kommer de där stunderna (som är med mig nästan jämt) då jag verkligen spyr på hela mig.

Åå jag blir så otroligt trött ibland bara och jag kände att jag måste skriva ner de här. Nu ska jag springa till gymmet och slå ur mig alla aggressioner. Kanske känns det bättre ikväll.

Hej sålänge!

Jag längtar verkligen till sommaren...

En morgonpromenad i detta underbara sommardis vore inte fel