Just do it!

Vaknade ganska utvilad, full av träningsvärk och hungrig kl SJU i morse. Före klockan och det är ett tecken på vår. Det är ljust och varje morgon är en lätt lek ( nåja nästan iallafall). Käkade världens frukost, hoppade i mysen och kilade till skolan. Eller nja kilade var nog ett väl hurtigt ord en dag som denna. Haltade är ett bättre val. Tror det tog mig 20 minuter att gå till bussen idag och det är max 300 meter. Jag skyller på mitt grymma träningspass igår. Har ändrat lite i mitt träningsschema och gosse vilka resultat som smyger sig på men ack så ont. Det bränner och brinner i mina ben idag och de känns som två stockar. Haha men pain is temporary, glory is forever ;) Träningsvärk är en värk jag kan ta men värken som kommer av all stress och press är galet jobbig. Där har jag ingen annan att skylla på än mig själv. Alla mina egna krav jag sätter upp och som bara sätter käppar i mina egna hjul.

Har lyckats dra på mig en ganska stark magkatarr och jag känner att de vore skönt att få vila från all press.  Mars är snart slut och innan Juni är det två tentor och en B uppsats kvar. Bara tanken på det får mig att vilja kräkas.Försöker att inte stressa upp mig för det är inte hälsosamt som jag håller på nu och jag märker ju att viljan att vilja prestera så bra som möjligt börjar balla ur lite grann.. Det måste bli en ändring nu..snart...

Jag kämpar otroligt mycket för att vara bra, för att vara nöjd, för att lyckas men det håller inte längre. Det är dags att bara vara och leva i en värld utan kravfylld prestation. Jag har sprungit mot ett mål som hela tiden växt sig större och de krav jag från början hade växer lavinartat till något större. Något stort som rasar ur mina händer. Något jag inte kan hantera utan att offra det som är jag. Jag är bara en människa på jorden, jag räcker inte till allt. Jag går sönder.

 FRÖKEN EVA SOFIA MADELEINE HÖÖG! DET ÄR DAGS ATT SKÄRPA SIG EN SMULA

Jag är ingen övermänniska jag har insett det nu. Det är dags att hitta nuet, stanna där, leva där. Bara vara jag, det kravlösa vandrandet. Dagar utan prestation. Dagar att bara leva på. Det är dags att vara lite typ: rädd om sig själv. Vara ifred en stund. Idag har solen strålat hela dagen här i solstaden och den värmer nu. Snart kommer rosiga kinder, brunbrända armar, fräknar och hela baletten. Snart kommer vilan. Jag längtar! 

"Tro och hopp och lust är lätt att tappa, lätt när stora drömmar trängs med saknaden. Och vinden blåser hårt mot din kappa, men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen.

Håll ut, förr eller senare spricker en bubbla håll ut några dagar till.

Världen ligger helt i dina händer, och allting ser så gulligt ut från ovan, himlen ser så praktfull ut från marken, håll näsan över ytan tills det vänder..."

Nu får ni inte tro att jag är helt förstörd och äts upp av mina egna tankar. Jag bara vädrar lite. Det är nu jag ska sortera. Inte röra ihop livet till en enda gryta. Vissa saker är väldigt jobbiga nu och andra saker är jätte bra. Ju mer jag tänker desto mer krymper min trygghetszon...och jag som människa. Det är kanske därför jag bara är 157.5 cm?... Nej nu samlar jag ihop mig!