Vill inte vill inte vill inte!!!!

Suuug rööööv vill jag bara säga! Jag spyr på allt, jag pallar inte!!

Just nu i min egen värld. Ser inget, hör inget mer än mig själv och min tenta. Är så stressad så jag spyr. Försöker tänka att det går som det går men lika fort som jag tänkt tanken så är det tillbaka och gnager sönder hela mig. Kan inte äta, inte sova, inte leva. Det låter ju helt sjukt det jag skriver men det här tar upp hela mig och jag tänker att snart orkar jag inte mer. Jag klara inget mer! De andra tentorna jag har skrivit så har jag tvivlat men någonstans mitt i allt tvivel så har jag ändå känt att det här fixar jag. Det är annorlunda nu. Jag känner bara hur det kommer gå käpprätt åt helvete. Så bara! Jag kämpar som en gris med att få ihop det här och ett misslyckande skulle knäcka mig totalt. Jag känner det..jag vet det.

Då hoppar jag av och skiter i det här. Det är inte värt de.

Nej usch idag är ingen bra dag. God natt!

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.

Ja då var måndagen över. Svish, svooosh sa den. Dagen liksom bara sprang förbi trots att resultat på tentan har uteblivit. Tre rader har fröken knåpat ihop. Japp men kanske är det ändå så att jag jobbar bäst under press. Kommer nog igång si sådär framåt onsdagen och så går det som vanligt. Ögonen blöder på söndagskvällen och jag ser ut som sju svåra år. Ja är det konstigt att jag förfaller. Snart ser jag ut som 40 istället för 15..frågar mig vilket som är bäst men jag vet faktiskt inte. MEN imorgon är en ny dag med nya möjligheter (IGEN) och  jag bestämmer mig för att det ska gå denna gången också (IGEN) Jag tror jag bestämmer mig ungefär femtioelva tusen gånger under en tenta. Om jag är en guldfisk med världens minsta hjärna? Svaret skulle kunna vara ja eller så är jag bara en liten tjej med lite för mycket som snurrar där uppe. Det är liksom svårt att sortera ibland. Det blandas runt allt ihop där inne och tillslut hittar jag ingenting. En enda röra men jag låter det va för idag och intar ryggläge. 

Vi får se om jag somnar eller hur det blir med den saken..som sagt lite mycket som rör sig nu.

Godnatt ni där ute!  

Snart är det sommar!

When the stars go blue

Högsta livshastigheten i stan

Jag blir orolig för mig själv. Det går i tvåhundra knyck från morgon till kväll. Inte ens när jag sover så sover jag. Tydligen bara i smyg. Undra om det är livshastigheten jag ska skylla på när jag är virrigast i kommun? jag kläcker ur mig det mest förvirrande saker och det som lät så klokt, så bra, såå genomtänkt och smart kommer ut som om jag talade ett helt annat språk. Ingen verkar förstå. Det händer ofta och flera gånger om dagen. Ja antingen är det livshastigheten  eller så bromsar jag för dåligt.

Vaknade i panik klockan 03.35 i morse. Panik av två anledningar.Dels för att jag drömde mardrömmar om att min tenta försvann. (Någon tog den och sprang iväg med den. Jag har sprungit halva natten.) och dels för att jag låg inlindad som en kåldolme i täcket och inte en kroppsdel var torr. Svetten rann värre än när jag cyklat ett cykelpulspass. Jajjemen här tränar vi även i sömnen förstår ni. Så gick upp en sväng och blaskade av mig lite, borstade tänderna som jag så fint somnat ifrån kvällen innan. Det finns inget värre än att somna ifrån allt och inte få borsta tänderna. Jag fullkomligt avskyr det! När morgonens bestyr var avklarade med hyfsad pigghet ändå såg jag att solen började gå upp så bestämde mig för att inte lägga mig igen. Istället börjar jag laga frukost klockan 03.55 på en lördag. När ambitionsnivån ändå är på topp slår jag på tv:n och intar frukostställning ala Fia. Huvudet hängande tungt mot handen för att inte riskera att falla av och skeden dinglande i den andra. Mungiporna hänger halvvägs till knäna och frisyren är svår att bedöma fram och baksida på. Ja...här någonstans börjar jag känna att det kanske är onödigt tidigt även för en piggelin som mig. Packar ihop frukosten och beger mig mot sängen. Lägger mig ner i funderarställning och när klockan senare slog en-mer-mänsklig-tid hade jag löst ett och annat världsproblem.

Gick upp och tog en vacker tur i det fina vädret. SVINKALLT men det var ju sol och det tackar jag för. Dagen har bestått av massa mat och träning. Brände av ett galet bra benpass idag. Glad och nöjd i hela kroppen och morgonens oflyt var som bortblåst. klockan är bara lite efter 22 och jag är trött. Inte konstigt som jag håller på. Ränner efter en tenta halva natten, dränks i mitt eget täcke och lagar frukost innan klockan fyra på morgonen...en lördag! Insett att man hinner så mycket mer om man är vaken men även för mig kan det bli lite för mycket ibland.

Så nu säger jag tack och hej, kastar in handduken, tar med hela lilla mig och kryper ner i sängen. Har en smula världsproblem att lösa...om jag hinner. Kanske gör jag en repris och somnar med kläderna på. Det återstår att se!

Godnatt

lite godbitar så här på kvällskvisten

Gleeified

Just do it!

Vaknade ganska utvilad, full av träningsvärk och hungrig kl SJU i morse. Före klockan och det är ett tecken på vår. Det är ljust och varje morgon är en lätt lek ( nåja nästan iallafall). Käkade världens frukost, hoppade i mysen och kilade till skolan. Eller nja kilade var nog ett väl hurtigt ord en dag som denna. Haltade är ett bättre val. Tror det tog mig 20 minuter att gå till bussen idag och det är max 300 meter. Jag skyller på mitt grymma träningspass igår. Har ändrat lite i mitt träningsschema och gosse vilka resultat som smyger sig på men ack så ont. Det bränner och brinner i mina ben idag och de känns som två stockar. Haha men pain is temporary, glory is forever ;) Träningsvärk är en värk jag kan ta men värken som kommer av all stress och press är galet jobbig. Där har jag ingen annan att skylla på än mig själv. Alla mina egna krav jag sätter upp och som bara sätter käppar i mina egna hjul.

Har lyckats dra på mig en ganska stark magkatarr och jag känner att de vore skönt att få vila från all press.  Mars är snart slut och innan Juni är det två tentor och en B uppsats kvar. Bara tanken på det får mig att vilja kräkas.Försöker att inte stressa upp mig för det är inte hälsosamt som jag håller på nu och jag märker ju att viljan att vilja prestera så bra som möjligt börjar balla ur lite grann.. Det måste bli en ändring nu..snart...

Jag kämpar otroligt mycket för att vara bra, för att vara nöjd, för att lyckas men det håller inte längre. Det är dags att bara vara och leva i en värld utan kravfylld prestation. Jag har sprungit mot ett mål som hela tiden växt sig större och de krav jag från början hade växer lavinartat till något större. Något stort som rasar ur mina händer. Något jag inte kan hantera utan att offra det som är jag. Jag är bara en människa på jorden, jag räcker inte till allt. Jag går sönder.

 FRÖKEN EVA SOFIA MADELEINE HÖÖG! DET ÄR DAGS ATT SKÄRPA SIG EN SMULA

Jag är ingen övermänniska jag har insett det nu. Det är dags att hitta nuet, stanna där, leva där. Bara vara jag, det kravlösa vandrandet. Dagar utan prestation. Dagar att bara leva på. Det är dags att vara lite typ: rädd om sig själv. Vara ifred en stund. Idag har solen strålat hela dagen här i solstaden och den värmer nu. Snart kommer rosiga kinder, brunbrända armar, fräknar och hela baletten. Snart kommer vilan. Jag längtar! 

"Tro och hopp och lust är lätt att tappa, lätt när stora drömmar trängs med saknaden. Och vinden blåser hårt mot din kappa, men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen.

Håll ut, förr eller senare spricker en bubbla håll ut några dagar till.

Världen ligger helt i dina händer, och allting ser så gulligt ut från ovan, himlen ser så praktfull ut från marken, håll näsan över ytan tills det vänder..."

Nu får ni inte tro att jag är helt förstörd och äts upp av mina egna tankar. Jag bara vädrar lite. Det är nu jag ska sortera. Inte röra ihop livet till en enda gryta. Vissa saker är väldigt jobbiga nu och andra saker är jätte bra. Ju mer jag tänker desto mer krymper min trygghetszon...och jag som människa. Det är kanske därför jag bara är 157.5 cm?... Nej nu samlar jag ihop mig! 

 

Spring till toan skynda på. Ladda, dyk hej och hå.

Med huvudet djupt ner i toan spenderade jag min morgon. vaknade upp i morse och mådde skit. Illamående och magen pratade lite väl högt. Gick till toan men inget hände. Efter ett tag blev det värre och det var dags att titta djupt ner mellan locket. Inget kom mer än luft. Andra och tredje gången kom det massa gul sörja. Såg ut som jag klämde ur en apelsin typ. Jahopp magsjuka tänkte jag...tack så jävla mycket för den men sen hände inget mer på hela dagen och efter en halvtimme kunde jag äta och dricka som vanligt. Magen har pratat med mig hela dagen och efter några samtal med sjukvårdsupplysningen trodde sköterskan att de kan vara magkatarr. Åhå skoj! Visst stressar jag mycket men att det kan bli så här illa av det, de visste inte jag. SÅ fan Fia nu får Du seriöst coola ner lite. Pratade med lillasyster som blev överlycklig och hoppades att det skulle vara en liten bebis där inne. HJÄLP det hoppas jag inte svarade jag. Joo jag lovar att komma och ta hand om er då säger hon. Naaw har världens gulligaste syster, det är ett som är säkert <3

Nej nu ska jag äta ikapp lite, känner hur det ekar där inne. Låter ilsket, kallt och tomt. 

Ha en fin måndagskväll så hörs vi

/ Lilla S

Jag älskar träning men vad vill jag egentligen uppnå?

Den frågan har jag ställt till mig själv de senaste månaderna. Flera gånger om dagen.

Jag är en tjej som verkligen älskar träning. Det är det jag brinner för och de ger mig så mycket. Energi, glädje, kraft och styrka. Jag är duktig på det jag gör och det är just de minuterna om dagen som jag känner att jag duger. Att i denna miljön är jag verkligen bra MEN det ger mig även ångest just för att i mitt huvud har jag ett klart och tydligt mål. Jag har en bild av hur jag ska se ut när jag kommit dit men saken är den att det känns inte som om jag kommer dit. Jag vet att jag har en vältränad kropp, det ser jag ju när jag tittar på andra tjejer på gymmet. Jag är mil före i det mesta och jag lyfter mycket mer än de flesta tjejer och så vidare men de räcker inte. jag blir aldrig nöjd för i mitt huvud är jag mil ifrån där jag vill vara. Ibland för några minuter kan jag titta på mig själv och tänka realistiskt. Att jag för några minuter ser mig med "rätta" ögon och då ser jag att jo men så långt undan är det inte men så kommer de där stunderna (som är med mig nästan jämt) då jag verkligen spyr på hela mig.

Åå jag blir så otroligt trött ibland bara och jag kände att jag måste skriva ner de här. Nu ska jag springa till gymmet och slå ur mig alla aggressioner. Kanske känns det bättre ikväll.

Hej sålänge!

Jag längtar verkligen till sommaren...

En morgonpromenad i detta underbara sommardis vore inte fel

Kroppen som ett kylskåp

Underbar morgon. Solen lyser in genom fönstret, jag har sett det senaste avsnittet av Glee (vilket man gråter till kan jag lova.) Har käkat mellis och kikat på en unge i minuten ,vilket inte är det bästa programmet att äta till. Aj aj aj vad det ser omysigt ut det där med att föda barn. Hela graviditeten skulle jag vilja säga. Bli tjock, få ont över allt och sen klämma ut den "lilla" personen också. Hjälp! Beundrar de som orkar gå igenom hela den där karusellen. Känns inte som det är något för mig, iallafall inte just nu. Även om jag är inne i  vara-vild-galen-och-så-där-härligt-tokigt-nyskapande-släppa-all-rädsla-och-prova-nya-saker- fasen så är jag inte helt redo att ta mig ann barnafödande. Nääej så modig är jag inte än minsann.

Idag är inte bara en bra dag, IDAG är vilodagen här. Jag brukar inte längta efter den speciellt mycket men idag kunde den inte ha kommit lägligare. Jag har sån galen träningsvärk. Hela kroppen är i kylskåpsform efter gårdagens och även några pass innan de. Fia har slarvat med återhämtningen de senaste. Hela ryggen, rumpan, baksida lår, underarmar är som fiolsträngar. En ton eller två skulle nog, utan problem, kunna rivas av på denna kroppen just nu. Ja behöver jag säga att det ska bli underbart att vila??. Så här skönt att vila har det nog aldrig varit. Ska njuta idag innan jag kör igång imorgon. :) Då blir det ett pass med hög fokus på rygg. Ska bli roligt att få testa lite nya övningar. Det är annars så lätt att bli väldigt van och man slutar leta sig vidare i träningsdjungeln, men imorgon ja då är det Fröken som går ett steg till. Kanske går hon vilse, kanske gör hon det inte. Den som lever får se! :) Det jag vet är att träningsvärken kommer bättras på och det gillar vi. Hej och hå. 

                  Ingen träningsvärk där inte. 

                                                                   " pain is temporary, glory is forever"

 

Nej nu ska jag dyka ner i ett stycke skolböcker och lösa diverse världsproblem. Någon har ju en tenta att sätta igång med. 

Ha en fin dag! 

Något har rest sig inuti...

 Den här veckan har jag gjort som jag vill. Jag har vågat göra annorlunda saker. Jag har vågat pröva mina vingar. Två gånger till-och-med. I söndags var det Bodybalance, något som för mig är helt annorlunda mot vad jag brukar göra på mina träningspass. Jag stod bland allt folk, jag var ovig, folk tittade säkert men jag brydde mig inte, jag gjorde så gott jag kunde. Jag kom jag gick jag segrade..typ! Jag var kvar i 55 svettiga minuter och inte en enda gång kände jag för att springa därifrån. Känslan efteråt var obeskrivlig. Inte just av själva passet i sig men att jag faktiskt vågade göra bort mig. 

Igår följde jag med en vän och klättrade. Jag var så nervös hela dagen för att det inte skulle gå bra. Att jag skulle vara dålig, att de som var med skulle tycka illa om mig. Ja alla tankar på en och samma gång. För jag hör till en-tanke-för-mycket kategorin. Det är sån jag är. Tankar är de som vanligt vis brukar få mig att inte göra saker jag egentligen vill. Just för att jag är så rädd för vad andra ska tycka, tänka, göra. Igår promenerade jag ändå iväg och vi gick dit i förväg. Kan säga att efter fem minuter på väggen ville jag aldrig gå hem för jag hade redan hittat hem. Det här var min grej. Så himla roligt och utmanande. Hjärnan var rädd ibland men kroppen ville fortsätta och när man vågat, ja den känslan var/är obeskrivlig

Just nu känner jag en känsla av frihet. Känner att jag är på väg, något har rest sig inuti. Kanske en värdighet? eller kanske har jag hittat modet inom mig? Inte vet jag. Något har hänt och jag känner att nu är jag igång. Jag vågar. Det känns så förbannat skönt den där dagen då man slutar att överleva och istället börjar leva. Att sluta känna (om så bara för en stund)att inte hela livet är en kamp, att det går bra att bara leva. Jag tror att min dag, ja den kommer nu. Kanske inte idag, kanske inte heller imorgon, men snart. Jag bara kännert. Det är mycket som faller på plats nu. Det kravlösa i att vara mig, att vara Sofia. Jag tänker ta tid på mig för jag bara måste de, men någon slags förändring är nära.Snart lever även jag, snart är jag också iland.

  

Så himla roligt :)

 

Fullt ös liten och hopplös

Och så kom måndagen. Helgen ja den har sviscchat förbi fortare än den kom, trots att den varit väldigt lugn för vår del men så är det alltid med helgen. Det är fredag och sen så är det måndag. Konstigt det där! Ja då var det dags att placera ännu en helg i kategorin "Jag har ätit ihjäl mig" i arkivet. Jag är en tjej som tränar väldigt mycket och därför har jag också bestämt att på Lördagar, ja då har fröken Höög ätar dag och jag säger bara denna helgen har varit en enda stor ätardag. Matkoman infann sig efter träningspasset på lördagen, si sådär runt halv tolv och gick inte ur förrän igår (söndag) ungefär vid 23 snåret. Jag är stolt över att denna lilla magen har fått plats med allt :) Denna helgen kommer ge mig så mycket kraft på gymmet nu i veckan. Nu blickar vi framåt!

När man tränar är det väldigt viktigt med variation för bästa utveckling. Jag är inte så jätte duktig på det själv men nu jäklar ska ja vända det. Ska de börjas så ska det börjas direkt såklart. Därför började jag  igår då jag testade Bodybalance för första gången. Vig som en pinne och stel som ett kylskåp tog även jag mig igenom 55 minuters balans, styrka och mage eller helakroppen träning kan man säga att det var. Massa positioner, krigaren, björnen, gorillan, dykande kobran och allt vad de nu var. Trodde jag gick till gymmet för ett skönt avslappningspass då jag egentligen hade vilodag igår. FEEEL hade jag!  Helt genomblöt efter passet och det ger vi en tumme upp :D OCH idag ska jag iväg och klättra. Hur kul. Jag har alltid velat prova på det där med klättervägg. Jag tror det kommer blir grymt, dock är jag lite skeptisk och galet nervös när det ska provas nya saker men ibland måste man utmana sig också, för att sen bli starkare. Ja det är sant! Dagens visdomsord från en klok, ung kvinna i sina bästa år.På rätt sida sträcket i fem dagar till.

PÅ fredag smäller det. Eller ja smäll och smäll. Liten blir stor, hela 25 år. Kan inte riktigt fatta det. Känns som det var igår man blev 18 år liksom. Eva, Sofia, Madeleine Höög 25 år...Ja jag vänjer mig nog vid det också, precis som med allt annat :)

Nu ska jag ladda med mellis inför mitt pass med lillebror. Så med Fullt ös, liten och hopplös sparkar vi igång en ny vecka. Hej och hå!!

Vi hörs! 

Än är inte livet slut så passa på att njut!

Vissa dagar är sämre än andra. Dagens konstaterande! Ja det bara är så. Denna dagen har varit en sådan dag. Det är snö överallt. Halkar på väg till bussen, slår mig i ryggen SOM jag redan har ont i. Reser mig snabbt upp, missar precis bussjäveln! Får stå och vänta och kommer till skolan alldeles så där härligt blaskig, med kattslickad frisyr. Fint! Det är folk överallt och det är inget jag uppskattar när jag är på mindre bra humör. Speciellt inte små, förvirrade gymnasielever. De är överallt!! Efter diverse boxande och armbågande kom jag äntligen till föreläsningen. Jag kommer aldrig överleva detta, inte en chans säger Fröken negativ till sig själv, efter en rejäl dos oflyt så här på morgonkvisten! Jag överlevde och jag fick inte allt för mycket panik när vi fick tentan idag. Jag borde nog ha mer panik för den verkade svår men inte idag. Därför tänker jag lägga den åt sidan tills imorgon. Jag sparar på paniken lite. Idag vill jag inte, idag känner jag inte för det! Idag ska jag få vila och njuta av mitt VG på förra tentan! Ååhå denna tjejen kan vill jag lova, även om det är tufft vissa dagar!

Nej kamrater nu får det bli ett litet mellis sen är det jag som ska boxa skiten ur mig! Idag blir det ett intervallpass med diverse droppset. Ska bli underbart!

vi hörs!

Konsten att leva här och nu

Vad finns det för fint i allt denna snögeggamoja som bara vräker ner? Jag vill ha sol, vår och värme. Jag vill gå utan kläder och jag vill mysa med frukost på altanen. Inga mer frusna själar, jag vill ha värme! Jag vill ta cykeln till skolan utan att slå ihjäl mig, jag vill ha en vacker stad att strosa omkring i. Där solen lyser mig i ansiktet när jag går. Jag vill ha skratten, solen som går upp innan man ens hunnit sluta ögonen och jag vill ha den magiska tystnaden, lugnet. Det som bara finns under en ljummen  sommarkväll. Jag vill bara kunna knyta ihop mig själv lite slarvigt på morgonen. Gå upp, sätta en knut på huvudet, hoppa i träningskläderna och bara ge mig ut i dagen. Jag vill ha de intensiva dagarna i solen, allt som ska hinnas med, ja ni vet så som det är på sommaren. Överallt och ingenstans vill man vara samtidigt. jag vill gå till gymmet i linne, slippa frysa.

Leva i nuet, vara där och nu...Det är något jag vill kunna (men jag jobbar på det)

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar

Livet är så skört. Inget man borde ta för givet egentligen. Vi har alla våra dalar och toppar men inget vi inte klarar av. De gör ont i mig idag och alla mina tankar går till Dig och Din familj... Fick ganska nyligen reda på att en väldigt fin människa inte finns hos oss mer. En klasskompis från gymnasietiden som jag bara för någon vecka sedan bestämde en fika med. Vi sa vi tar det  inom en snar framtid. Nu kommer det aldrig bli av. Du var en underbar människa på många sätt och tro mig vi är många som tänker på Dig nu. Du är saknad. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Du mår bra i Nangijala...Att du får ro. Jag har tänkt på Dig hela dagen och jag kan inte förstå...de bara går inte.

Det är ett uppvaknande..det får mig att inse att alla stunder är värda på sitt sätt. Även när livet är svårt. Vi lever bara en gång, det gäller att ta vara på det. Se det fina och underbara människorna som finns där för en i vått som torrt. Det är inte alltid lätt att uppskatta livet. Tro mig, jag gör ofta misstaget att deppa ner mig och tycka att allt är skit, men det är just stunder som dessa då jag faktiskt tänker efter och inser att jag har så mycket fint.

Ja livet tar snabba vändningar och idag känner jag att jag inte riktigt hinner med. Jag förstår inte att Du inte finns mer.Det känns förjävligt!

Vila i frid <3

Sofia vs Livet 1-0

Klockan är lite efter åtta. Frukosten står på bordet åt både mig och min man. Det känns skönt att sitta tillsammans för en gångs skull. Jag är pigg idag och det känns som om det var evigheter sen. Minns inte när jag var pigg innan åtta sist. Sofia vs Livet 1-0 :) 

Idag har jag ett måste att göra. Resten är mina vill så det känns som en bra dag. Ikväll när älskling slutar så blir det gym igen. Igår körde jag bröst. Det tar sig vill jag lova. Snart uppe på 50 kilo bänk igen. Har halkat tillbaka lite efter att jag var sjuk men nu går det åt rätt håll, det känner jag. Sånt gör mig glad och det gäller att fånga de magiska ögonblicken...

Tycker mig se solen kika fram snart. De skulle vara underbart men lite varma strålar mot ansiktet.

Ha en mysig dag för nu stänger jag locket!

En annan riktning

Ja jag har bytt blogg igen. varför? Ja det vet jag nog inte riktigt själv. Jag är just nu en rastlös ganska orolig själ och kanske är det därför jag vill börja på en ny kula. Eller ja jag vet inte men här är jag i alla fall. Redo att anta mitt nya lilla kryp in men inte just nu. Det får vänta för nu finns det annat som jag ska göra. En del vill och en del måsten. Först ska jag ta i tu med mitt måste. Att komplettera min ansökan till polishögskolan. Det är prio ett idag och innan klockan tre ska den ligga på lådan, redo att åka till Kiruna. 

Men vi hörs och tills dess sköt om er!

puss