Today is a day when I dared to jump. Today is a day when I became me

Igår var en dag då Inget kändes bra, minsta lilla grej fick tårarna att rinna över. Allt som jag byggt upp, allt som jag kämpat för under så lång tid, det var liksom som om det inte betydde något alls för mig. Konstigt hur det kan ta sådan lång tid att bygga upp något men att det kan ta bara fem minuter att rasera det. Det man trodde va så stabilt och stadigt. Jag stoppade huvudet i sanden, (eller ja under täcket för min del) tycker synd om mig själv. Jag bara ligger där och låter tårarna rinna. Då får man höra orden som kommer som en käftsmäll rakt i ansiktet. Fel ord just då men väldigt rätt ord i ett annat ljus. Jag behövde de där orden. Jag behövde ett uppvaknande. Att det är inte okej!

Snart har det gått ett år sedan den dagen. Ett år och kanske har det blivit en liten förbättring när jag tänker efter men det finns dagar då det inte känns som det inte har hänt ett skit. Jag står kvar och trör på samma plats med samma tankar och bekymmer. Kanske är det för att jag aldrig riktigt vågar erkänna hur det faktiskt är. Igår var en sån dag. En sådan dag när jag fick knytnäven rakt i magen, ett uppvaknande som jag nog behövde. Jag behövde höra de där orden. Jag måste våga hoppa. Ta steget och jag måste göra det själv för hur gärna jag önskar att någon skulle göra det åt mig så går det inte. Jag måste vara stark i det här, jag måste vara stark för Mig själv. Jag måste göra det själv och jag måste göra det på mitt eget vis.

Förra veckan sa Du något klok till mig. Du sa - Sofia ditt liv är nu. Det är nu Du lever men Du lever inte som den Du är, Du lever inte för den Du är. Du lever för alla dumma tankar och det är inte Du men det blir Du för Du gör dem sanna. Du är inte allt det som hänt Dig även om det känns så. Nu har Du din chans att ändra på det. Ta Dig ur det och gör Dig fri.  Skriva Din historia så som Du vill ha den. Ta fram den riktiga Fia för hon är vacker, hon är fin och hon duger precis som hon är.

Visst det ligger något i det. Jag måste våga vara bara mig. Våga duga som jag är och sen är det bra så. Våga tro på att jag är inte mitt förflutna. Jag är här och nu. Precis nu lever jag, inte igår och inte imorgon utan nu. Här och nu. Varje dag tänker jag, en dag i taget. Mitt mål är alltid att klara mig för dagen, men tänka att kunna ändra dessa "mål" Tänk att kunna säga till sig själv en vacker dag :

Jag var den minsta och räddaste av alla,
men jag gjorde det!

JAG GJORDE DET!!!

Idag är det fredag den 6 maj 2011. Idag är en dag då jag erkänt det för mig själv på riktigt. Jag kan ta på det och jag vet vad som måste göras. Jag måste utmana mig själv och göra det jag är allra räddast för! Jag lovar jag mig själv. Idag börjar det! Idag, idag, idag idag idag idag...

/ S