Jag har en blogg men jag skriver inte i den. Inte just nu. Jag har ett liv men jag lever det inte. Inte just nu. Det finns mycket som jag har och som jag inte lägger ned mig på just nu. Mig själv till exempel. Jag går runt. Gör allt man ska med det är inte med någon livsgnista, inte med någon glädje. Det är svårt att förklara på ett bra sätt hur jag känner. Det känns ungefär som något skall explodera men det händer aldrig något. Det blir liksom ett övertryck utan att det någonsin lättar. Ja som sagt svårt att förklara när inte ens jag själv förstår vad som händer. Ibland kan jag vakna av att hjärtat slår så fort. Det känns som jag varit ute och sprungit ett maratonlopp och ändå så har jag bara sovit. Legat platt på rumpan i sängen och inte skall väl hjärtat jobba så hårt då. Jag har ett övertryck i bröstet och jag känner att jag borde stoppa här men äsch det går som alltid att vara lite mer, göra lite till. Vara lite bättre..
Jag har sprungit mot ett mål som hela tiden har växt och det har blivit för stort för mig att hantera. Bara den här tentan, den kan bli bättre. Bara den här kroppen. Den kan bli finare. Bara den här personen. Den kan tycka om mig bara ja vänder ut och in på mig själv. Lite till, lite till så blir det nog bra. Platt-pannkaka faller jag handlöst utan att ta emot mig. AJ! Reser mig upp för jag
ska ju bara, bara, bara och bara göra lite till.
Nu stoppar jag. Stannar upp. Vilan. Bara vara jag. Här i nuet. Jag ska försöka vandra kravlöst. Vara mig själv i en dag utan att prestera. Hitta hem.. Jag tänker kanske springa sen. Om jag orkar.
Bara om jag orkar. Idag får kroppen får bestämma över hjärnan. Inga tvång om så bara för en stund.
En fin person sa en gång: "Det finns inget mitt liv och ditt liv. Det finns bara livet.
Och jag lever nu. Liksom du. Tillsammans. Amen."
Vi hörs när livsenergin runnit i mig igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar