Det finns inga ord i världen som beskriver den frustration jag känner här och nu!

Ååå jag blir så trött, arg och ledsen på att allt ska vara så förbannat invecklat. Inget är lätt just nu och det stör mig verkligen. Jag vill bara få klart dessa tentorna och börja på min uppsats som också kommer kräva mycket tid och engagemang.  Jag har inte det just nu. Jag vet jag är kvinna, borde kunna hålla flera bollar i luften men jag har tappat lite av den förmågan. Jag skyller på ett fullt huvud och stress. Faktiskt! Jag blir så stressad när jag sitter med mitt word-dokument öppet och det fortfarande gapar tomt, fast timmarna går. Jag vill bara skriva utan att referera hela tiden..Ja det vill jag faktiskt, bannemej.. och här kom min hej-jag-heter-Sofia-och-jag-är-vrång-som-en-femåring-attityd fram. Den har en tendens att kika fram när det inte gå så bra och just precis här och nu går det allt annat än bra. STOR suck! Kan man inte bara skriva för att det är så efteråt? Tänk så mycket enklare det skulle bli då än att behöva styrka vart enda litet påstående. Nä uschimejen!!

Och nu undrar jag just varför jag sitter här..Jag har inte tiiid! men som sagt det är enklare här när jag bara behöver referera till mig själv och mina invecklad små tankar.

Nej det börjar spåra ur..jag känner´t!
Ge mig sommar NU!