Helgens nätter har kantats av konstiga drömmar, någon slags
melankolisk tillvaro som ger ont i magen. Grejen är att jag inte
riktigt vet om jag gör saker för att jag vill eller för att jag tror
att jag vill. För att jag tror att det är de rätta och att jag behöver
det. Den där känslan när man svävar i något slags skuggland av ångest
men den bryter liksom aldrig riktigt ut. Den bara ligger där i
bakgrunden och spyr ut känslor som ger dålig humör och ett jävla
pendlande mellan ilska och tårar.
Jag har drömt saker som senare visade sig slå in. Först kändes det en
smula ledsamt och tomt faktiskt som det gör när saker och ting får ett
drastiskt slut. Jag har väldigt svårt för sånt, alltså när
förändringar kommer över en natt men nu känns det väldigt bra ändå.
Saker sker av en anledning och just i denna stunden kan det inte
kännas annorlunda. Det kommer bli bra. Det finns något bättre för mig,
jag har bara inte sprungit in i det ännu.
Vi pussas,kramas och har tålamod..
*Namaste*
❤️
Det kommer bli bra för dig. Det finns något bra där ute som väntar på dig. Något som kommer få alla dina dagar att fylla ditt hjärta med lycka. Det är så du förtjänar att ha det.
SvaraRaderaAndas in andas ut och så är det en ny dag när du vaknar. En dag och ett steg närmare dit du finner lycka och ro.