I'd say in some ways he's the most mature person I've ever met and in other ways he's not yet been born...

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid Jag har inte sagt något än
Men jag väntar på dig

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu..

❤️

You be the words, I'll be the rhyming..

"Jag visste att han var speciell. Att det var något speciellt med
honom och oss. Inte att vi var bättre än andra, men att vi var de
bästa vi haft"

Citatet ovan såg jag för en tid sedan. Tycker det beskriver kärlek så
fint att jag sparade det. ❤️ Just nu har jag så mycket tankar att jag
har svårt att formulera mig och därför blir det inte längre än såhär.

Ta hand om varandra och tala om för de ni har nära att ni älskar dem.
Det är viktigt.. Kärlek är viktigt!

❤️

My only limitation is my own mind...

Helgens nätter har kantats av konstiga drömmar, någon slags
melankolisk tillvaro som ger ont i magen. Grejen är att jag inte
riktigt vet om jag gör saker för att jag vill eller för att jag tror
att jag vill. För att jag tror att det är de rätta och att jag behöver
det. Den där känslan när man svävar i något slags skuggland av ångest
men den bryter liksom aldrig riktigt ut. Den bara ligger där i
bakgrunden och spyr ut känslor som ger dålig humör och ett jävla
pendlande mellan ilska och tårar.

Jag har drömt saker som senare visade sig slå in. Först kändes det en
smula ledsamt och tomt faktiskt som det gör när saker och ting får ett
drastiskt slut. Jag har väldigt svårt för sånt, alltså när
förändringar kommer över en natt men nu känns det väldigt bra ändå.
Saker sker av en anledning och just i denna stunden kan det inte
kännas annorlunda. Det kommer bli bra. Det finns något bättre för mig,
jag har bara inte sprungit in i det ännu.

Vi pussas,kramas och har tålamod..
*Namaste*
❤️

I'm finding captions that speaks for each moment I had forgotten..

Är hemma några dagar i Dalsland. Finns inte så mycket att säga mer än
att det är vackert. Naturen, alla färger. Jag älskar det så, så
mycket. Känner hur jag fylls med energi. Energi som inte går att finna
i Karlstad eller någon annan stans. Bara här.

Kärlek ❤️

I'm a fucking needle in the haystack and you're just some fucking dumb hipster who's munching my hay!

Jag har alltid sett mig som en person som kan läsa av och känna hur
människor är. Jag börjar dock tvivla en smula på den förmågan då jag
det senaste har släppt in människor i mitt liv för att jag har fått
känslan av att de är helt fantastiska men så visar det sig att de inte
alls är så. Det är precis tvärtom, de är så Ofantastiskt det kan bli.
Det är ledsamt på någotvis.

Nåväl man lär så länge man lever som det så fint heter. Det är tur att
det finns änglar också ❤️

Vi pussas, kramas, tar ett djupt andetag och räknar till tio.

Namaste! ❤️

I'm colour blind..

Den känslan när en låt talar till en..

When the world is seeing yellow I only see gray
When everybody sees the rainbow
I'm stuck in the rain
You take a little piece of me every time you leave
I don't think that I'll ever find that silver lining or a reason to smile

You know I used to paint such vibrant dreams
Now I'm colour blind, colour blind
When did my heart
Get so full of never mind, never mind
Did you know that you stole the only thing I needed
Always black and white in my eyes
I'm colour blind

Ain't it funny that you managed
To just wash away
Even pictures that you're not in
Have started to fade
I try to play my favorite songs
But I can't sing along
The words don't feel the same
You've taken all the best things from me and thrown them away

You know I used to paint such vibrant dreams
Now I'm colour blind, colour blind
When did my heart
Get so full of never mind, never mind
Did you know
That you stole the only thing I needed
Always black and white in my eyes
I'm colour blind

I'll wait
For roses to be red again
And I hate
That you took my blue from the ocean
Give me back green greens and goldens
My purples, my blues, you stole them
How long will I be broken?

You know I used to paint such vibrant dreams
Now I'm colour blind, colour blind
When did my heart
Get so full of never mind, never mind
Did you know
That you stole the only thing I needed
Only black and white in my eyes
I'm colour blind

❤️

Sometimes people leave you halfway through the wood..

Den värsta känslan är den, ovissheten, att man vet att något kommer
ske men inte när. Jag försöker leva i nuet. Sluta tänka så mycket på
morgondagen eller nästa vecka. Liksom skärma av. Tunnelseende. För att
skydda mig själv. Slippa blir eller vara ledsen. Inte blicka bakåt. Inte blicka framåt. Vara i dagen och inte utanför den. Bara vara här och nu. Det är svårt men Jag försöker.

Vi pussas, kramas och lär en smula varje dag
❤️

I'm stepping on buildings, cars and boats I swear I could touch the sky..

Börjar känna glimtar av glädje i dagen igen. Det är en bra start i
rätt riktning vilket är framåt. Jag känner energin bubbla inifrån och
ibland lyser den igenom mig för jag kan se att det glimmar till i
ögonen och det känns bara sådär smuligt.

Jag tar en dag i taget och kämpar på. Idag har det bara varit en bra
dag. Den har varit fin. Det är jag tacksam för. ❤️

Vi pussas, kramas och tar hand om varandra..

❤️

Every time your heart breaks it grows..

Anledningen till att vi ibland tappar riktning eller känner oss ledsna
och otillräckliga i denna värld tror jag är för att vi alltid jämför
oss med andra, letar efter något bättre än det vi redan har. Jag tror
att vi alla gör de. Men Varför egentligen? Varför ska vi jämföra oss
och tro att det någon annan har är det bästa och bättre än det vi
redan har. Det är inte så. Vad kan egentligen vara bättre för en själv
än just en själv. Ingen annan är bättre på att vara mig, än mig. Jag
kan varje andetag, jag kan varje känsla, jag kan varje tår och jag kan
varje skratt. Jag känner min kropp och jag kan min själ. Jag vet vad
som sårar och jag vet vad jag blir lycklig av. Jag vet vad det betyder
när hjärtat slår snabbt och jag vet vad det betyder när det nästan
inte slår alls. Jag vet hur jag fungerar, vem jag är och vad jag kan
och vad kan egentligen vara bättre än de?

Jag älskar kärlek, jag älskar känslor och jag älskar att känna för när
jag inte känner så är det som att jag inte är jag men felet jag gör är
att jag alltid stressar över att finna den magin som jag tror att alla
andra besitter men inte jag. Jag har förstått nu att det är fel. Vi
besitter alla vår egen magi, vår egen kraft att åstadkomma storverk
men det kommer inte ske förrän vi slutar att försöka eftersträva
andras magi. Vi måste börja leva i och skapa vår egen. Se sin egen
styrka och inte se den eller sig själv i andra för det är då man blir
svag. Svag för att det går åt så mycket energi att försöka uppnå något
som är skapat för någon annan. Varför gå i andras fotspår när man kan
gå i sin egna och vandra sin egen alldeles unika väg. Det gäller att
stänga, men att göra det på rätt sätt. Att stänga ute andra betyder
inte att man inte ser dem eller bryr sig om dem. Jag ser andra men jag
väljer att inte jämföra mig. Mitt hjärta är fortfarande vidöppet och
intryck kan fortfarande flöda in och ut, igenom mig, men Jag tar bara
in det som är gott och det som ger energi. Jag har insett att jag
besitter den magin jag behöver. Min magi är inte bättre än någon
annans men den är bättre för mig för att den är gjord för mig och är
just min. Skapad av mig, för mig.

Älska mer, blicka framåt och gå dit kärleken är.

Puss och kram ❤️🙏

Relationships I don't know why they never work out and they make you cry but the guy that says goodbye to you is out of his mind

Varje kväll i en veckas tid nu har jag lagt mig i sängen, tryckt på
play och ut kommer musik för själen som det heter. Där ligger jag i
mörkret, lyssnar och känner allt men samtidigt ingenting. Det får mig
att gråta. Tårarna rinner konstant i ungefär 20 minuter. De rinner
sakta ned för kinderna och jag kan inte stoppa dem, så jag låter dem
bara komma.

Jag låter allt som händer under dessa minuter ske. Jag stoppar inga
tankar, känslor eller tårar. De får flöda fritt där jag ligger. Jag
tror att de kommer leda mig rätt. Leda mig in i ett lugn där inga
spänningar finns och heller ingen smärta.

Jag andas in, jag andas ut, jag tänker på allt, jag tänker på inget.
Jag bara är. Det är viktigt att bara vara i stunden, i nuet. Att vara
där och då. Jag är liksom inte ledsen, ledsen. Ni vet på ett sånt sätt
där man gråter för att man är så trasig. Just nu är jag inte där. Jag
helar mig själv på mitt eget vis och om det sker genom tårar så är det
så det ska ske förmodligen.

Alla de som låtit mig gå, behandlat mig illa och gjort så jag tappat fotfästet. Det är pågrund av dem som jag ligger här i mörkret, andas och förhoppningsvis hittar jag tillbaka till den där tjejen jag
förlorade, hon som faktiskt vågade, vågade gå sin egen väg och göra
saker på sitt vis utan att reflektera så mycket. Jag är inte ledsen
för att jag ligger här, snarare tacksam. Tacksam för att jag får
chansen att öppna upp för något nytt, kanske något bättre? Jag tror de!

Nu ska jag sova. Imorgon är en ny, ännu oskriven, dag. Den ska jag
skriva så som jag vill. Jag är ansvarig för mitt liv, ingen annan bara
jag.

Vi pussas, kramas och står starka ❤️