Idag vaknade jag med så fruktansvärt mycket ångest i kroppen. Hjärtat känns riktigt tungt att bära. Allt rör sig så snabbt mellan mage, hjärta och hjärna. Alla känslor är så tydliga och den ständiga stafetten dem emellan gör mig illamående. Ibland undrar jag hur många motgångar mitt lilla stora hjärta klarar. Just idag känns det som gårdagens besked var ett för mycket. Det känns som jag faller och faller i ett hål så djupt. Kommer bli ett helvete att ta sig upp. Men jag lovar att försöka, att vara stark, för är det något livet lärt just mig så är det att vara stark och jag har blivit en överlevare av rang. Ibland känns det som om livet rinner mig ur händerna just för att jag aldrig får något flyt utan att det hela tiden, mer eller mindre, handlar om att ta sig igenom dagen, att lägga sig i sängen, sova en stund och hoppas på att jag klarar nästa dag också och så kommer det bli nu en stund framöver..ett andetag i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar