Ett andetag i taget!

Idag vaknade jag med så fruktansvärt mycket ångest i kroppen. Hjärtat känns riktigt tungt att bära. Allt rör sig så snabbt mellan mage, hjärta och hjärna. Alla känslor är så tydliga och den ständiga stafetten dem emellan gör mig illamående. Ibland undrar jag hur många motgångar mitt lilla stora hjärta klarar. Just idag känns det som gårdagens besked var ett för mycket. Det känns som jag faller och faller i ett hål så djupt. Kommer bli ett helvete att ta sig upp. Men jag lovar att försöka, att vara stark, för är det något livet lärt just mig så är det att vara stark och jag har blivit en överlevare av rang. Ibland känns det som om livet rinner mig ur händerna just för att jag aldrig får något flyt utan att det hela tiden, mer eller mindre, handlar om att ta sig igenom dagen, att lägga sig i sängen, sova en stund och hoppas på att jag klarar nästa dag också och så kommer det bli nu en stund framöver..ett andetag i taget.

Takfunderingar..

Sitter ute på taket och filosoferar över ett äpple.. Äpplena växer i
ett träd som sträcker sig precis över taket och mot mina fönster. De
är lika fina som ett köpt äpple och de smakar himmelskt! Ja ja nog om
det..

Jag fundera mycket men det jag funderar mest över, just nu, är hur
det kommer sig att vi människor är så otroligt olika när det gäller
beteende och hur man ska bete sig mot andra människor. Jag säger inte
att jag vet bäst men jag vet vad sunt förnuft är och jag vet hur man
är mot andra. Det är så sorgligt att inte alla förstår de. Att de
liksom inte bryr sig om att de kör över och sårar. Jag önskar att man
kunde se på de människorna som är så, att det liksom skulle synas på
något vis så man slipper beblanda sig alls med dessa typer av
människor.. Usch!

Så som det är...

Lycka är en sekundsnabb passerande känsla av eufori.. Som man måste greppa där och då.   

Skickat från min iPhone