Tänkte faktiskt hoppa i sängen nu. Har uppsatsat hela kvällen. Det har gått trögt och uppförsbacken har varit sådär tokigt låång och extra krokig denna kväll. Ni vet det finns ju som bekant tre livlinor men Lilla Fröken Enivs har varit på jag-kan-själv-humör hela kvällen och inte använt en enda. Dumt de där när envishumöret smyger på man blir liksom inte resonlig.. Jag undrar om jag ens skulle be om hjälp då snöret på fallskärmen gått av och det inte finns något att dra i.Skulle förmodligen försöka klättra tillbaka upp och när jag kommer till insikt om att det inte går, ja då är de försent och det kan bara gå en väg..åt helvet! Så ungefär efter två timmars fallande kände jag ändå någonstans att det är dax att svälja stoltheten och drar till med en livlina. Jag ringer en vän! MEN inget svar...De är väl typiskt. Så nu sitter jag här med en halvfärdig inledning och en sumpad livlina. Det dära jäkla oflytet är inte nådigt ikväll alltså! Livet som Fia Visar Sig från sin bästa sida MEN dom den kloka sa, i morgon är en annan "da" Då skuttar jag iväg på gator och på torg, Jag sjunger med Håkan GÖTEBORG KÄNN INGEN SORG!!! Och ordningen är,igen, återställd förutom att jag sak ar en livlina!
Nej nu ska jag försöka ta mig till sängen. Är trött! Väldigt trött! Först är de borsta tänderna som gäller, alltid en grej jag dra på in i de sista. Segt att ta sig till toan, det är en meter dit men ändå. Är det någongång jag inte är träningsnarkoman så är det när toan kallar. Varje gång tänker jag att jag ska borsta tänderna innan jag lägger mig i sängen för att kolla på tv:n men jag glömmer de lika snabbt som tanken kommer upp. Undrar starkt om jag fått minne som en guldfisk, man simmar ett varv och sen är de liksom glömt. Nej det är nog bara så att det är jobbigt att lyfta på filten och gå upp
Men nu så....
Upp ur soffan, ett och två, lyft på bena börja gå. Ta lite kräm,borsta dina små, gurgla sen munnen gul och blå. Gör Dig ren från topp till tå, torka av Dig snabbt ska det gå. Spring till sängen skynda på, lyft på täcket si och så. Gör en piruett, stå på tå, ladda-Dyk hej och hå...
Skickat från min iPhone
Tänk om tiden kunde ta ett litet lov! Vore inte fel :)
SvaraRaderaDet måste till en uppförsbacke eller två för att man ska kunna komma till den härliga nedförsbacken. Jag-kan-själv, det känner man ju väl igen! Ingen som helst hjälp behöver man i ögonblicket men man kommer ju faktiskt oftast på att man behöver en liten gnutta hjälp ibland!
Haha, att inte orka borsta tänderna och så vidare känner jag igen väldigt väl! Det är ju en kamp att dra sig till toan varje kväll då sängen och TV:n nästan har en egen dragningskraft! :)
Underbar text i slutet med! ^^
Och bilden, så oerhört vacker du är!