tar stopp. Tar det någonsin stopp?! Jag har efter nästan tio år som
mobbad rest på mig och tänkt att det blir bra. Efter varje dusch i
toalettens kalla vatten, eller efter att jag suttit inlåst i ett litet
trångt skolskåp där jag,idag, inte ens förstår Hur de fick in mig, hur
jag fick plats. Efter alla slag jag stått ut med eller hur de spräckte
min haka i asfalten.. Jag har trots detta alltid rest på mig och
någonstans tänkt att det blir inte värre det kan bara bli bättre men
idag ser jag ju att det blev inte bättre utan bara sämre! Men som min
farfar alltid sa " man lever på hoppet" och ja bevisligen är det så
för hopp, ja det hade jag ju.
Och det är väl så att det är det där förbannade hoppet som gör att jag
varje dag reser mig upp, trots att kroppen bråkat med mig i snart tre
år. I Juni är det tre år precis. När ska denna karusell stanna?! För
jag orkar inte mer.. Jag orkar inte ha ont mer. Jag vill få vila! Idag
är en värdelös dag och det känns som jag skall falla ihop.. Idag vill
jag inte mer men så kommer hoppet in och lurar hjärnan att Johorå det
vill Du visst det och så går det en dag till....
Imorgon är en annan dag tack och bock ❤
Jag kan inte .. förstå.
SvaraRaderaSom jag skrev en annan gång, kan inte riktigt få in att detta hände dig i skolan, man trodde ens egna "problem" var jobbiga.
Att man hade det jobbigare än de andra.
Du hade väll fått en Remiss så du kan få reda på vad det är med din Rygg i alla fall och hoppas på en lösning snart!
Karusellen kommer stanna, du kommer få din vila. Du kanske inte känner dig så men med tanke på vad du varit med om .. Du är så JÄVLA STARK Sofia, En Unik Person. Vem som helst hade inte klarat av att ställa sig upp igen som du!
Du kommer stå längst upp på en kulle med grönt gräs och ett leende och världen under Dina fötter och en varm sommarvind i håret och ha alla Fantastiska dagar framför Dig!
Starkare Än Någonsin.
http://www.youtube.com/watch?v=5WxPyUzWSPA