Stay!

All along it was a fever
A cold sweat hot-headed believer
I threw my hands in the air, said show me something
He said, if you dare come a little closer

Round and around and around and around we go
Now tell me now tell me now tell me now you know..

Not really sure how to feel about it
Something in the way you move
Makes me feel like I can't live without you. It takes me all the way
I want you to stay...

❤

Johorå det vill Du visst det!

Jag undrar ofta hur många gånger jag ska orka resa på mig innan det
tar stopp. Tar det någonsin stopp?! Jag har efter nästan tio år som
mobbad rest på mig och tänkt att det blir bra. Efter varje dusch i
toalettens kalla vatten, eller efter att jag suttit inlåst i ett litet
trångt skolskåp där jag,idag, inte ens förstår Hur de fick in mig, hur
jag fick plats. Efter alla slag jag stått ut med eller hur de spräckte
min haka i asfalten.. Jag har trots detta alltid rest på mig och
någonstans tänkt att det blir inte värre det kan bara bli bättre men
idag ser jag ju att det blev inte bättre utan bara sämre! Men som min
farfar alltid sa " man lever på hoppet" och ja bevisligen är det så
för hopp, ja det hade jag ju.

Och det är väl så att det är det där förbannade hoppet som gör att jag
varje dag reser mig upp, trots att kroppen bråkat med mig i snart tre
år. I Juni är det tre år precis. När ska denna karusell stanna?! För
jag orkar inte mer.. Jag orkar inte ha ont mer. Jag vill få vila! Idag
är en värdelös dag och det känns som jag skall falla ihop.. Idag vill
jag inte mer men så kommer hoppet in och lurar hjärnan att Johorå det
vill Du visst det och så går det en dag till....

Imorgon är en annan dag tack och bock ❤

I'll give you the lost loonie! From mental hospital!!

Det är exakt hur jag känner mig! Som ett jävla psyk! Det är många som
inte kan förstår hur jag kan ha några problem, eller hur jag kan tänka
vissa saker kring min kropp. "Den som är så fin" Ja så kanske det kan
tyckas men för mig som lever med den dag ut och dag in så är det inte
lika lätt att ha den känslan eller uppfattningen kring den.

Hur min kropp är för mig är verkligen beroende på dagsform. Hur jag
känner, tycker, tänker kring den det pendlar ordentligt! Just nu är
det mina fula äckliga gropiga ben jag hatar mest och jag vet inte hur
jag ska kunna gå i shorts i sommar så äcklad jag blir av att se dem!
Så fula, gropiga att jag vill kräkas av dem! Jag ska fan klä in mig i
en stor svart jävla sopsäck och stanna i den för alltid!

Jag känner mig arg, ledsen, besviken irriterad, sur, ja allt! Jag
kämpar så jävla mycket med träning, rätt kost och så vidare. Det är
inte rättvist! Det är så jävla orättvist!

Fan, fitta kuk ( som min kusin skulle sagt) Bajs, BLÄ, ja allt idag faktiskt!