Återigen är det jag som står här kvar..ensam. Du säger saker som jag tror på som sen aldrig blir. Du hör inte ens av Dig utan bara glömmer mig för att det finns så mycket annat att fokusera på. Det går månader och tillslut hör Du av Dig och säger det Du brukar och Jag förstår, som så många gånger förr så förstår jag. Jag säger till Dig att det är lugnt och att jag förstår att Du har mycket, att Du har så mycket att det inte ens går att slå en snabb pling och säga Du vet att jag inte glömt Dig. För vet Du det skulle betyda så mycket.. för mig att inte känna sig som ingen. För Du är mer än ingen för mig. Det är så jävla orättvist att jag inte får känna samma sak som att Du menar det Du säger. För jag känner det inte. Men vad är ord om man inte menar dem? Kanske kan man då inte heller känna dem.
Ibland känns det som att Du inte förstår att jag bryr mig. Att jag tycker hemskt mycket om Dig. Då skulle Du inte göra så som Du gör. Jag har gjort så mycket för Dig..ja nästan allt faktiskt. Jag känner mig dum när jag tänker på det. Att man liksom kan vara så snäll att man istället blir dum. Allt för någon som egentligen inte bryr sig alls. Ibland vet jag inte varför jag fortfarande håller kvar. Kanske för att jag faktiskt bryr mig trots allt....
Jag är en person som alltid förlåter. Det vet Du så väl. Jag står alltid där med öppna armar och säger vi glömmer det som var och börjar om på nytt. Jag ger alltid en chans till men jag vet att det inte blir en utan flera hundra. Jag vet inte hur många gånger Du har fått mig att känna mig noll värd. Jag bara står där som ett fån och fattar inget. Du får mig att känna som om jag gör fel fast jag gör allt för att vara rätt. Jag vet att jag inte har gjort eller gör något fel. Jag gör ju allt för att det ska bli rätt. För att Du ska vilja komma ihåg att jag finns. Men jag har kommit på att vad jag än gör för Dig så kommer det aldrig duga hela vägen. Jag kommer aldrig vara någon som Du prioriterar och så har det väl egentligen alltid varit. Jag har bara inte velat inse. Jag vill fortfarande inte inse för det gör ont att inte räcka till...
Jag vet att jag inte är som Du för jag bryr mig trots att det gör ont och jag vet att jag förmodligen alltid kommer göra det också på ett eller annat sätt. Det jag har sagt det står jag fast vid och det gör jag alltid för jag är sådan..men jag tänker inte behandla mig själv som en påse skit för jag vet någonstans att jag är värd mer. Jag har gjort allt men jag kommer inte fortsätta längre. Jag orkar inte..jag kan inte..jag kan inte behandla mig själv så här. Jag behöver min energi. Jag behöver mig.
Wow. Tungt att läsa och säkert lika tungt i hjärtat.
SvaraRaderaDu vet att en kärlek inte går att lämna men kärleken alltså personen går att lämna.
Att du fått känna kärlek är en underbar gåva och något jag önskar alla får känna någon gång.
Men en dag i sitt liv måste man förstå att man själv är värd att bli älskad.
Kram på dig och hoppas att denna dag behandlar dig bättre.
Mvh William L