Jag tänker väldigt mycket, varje dag. Tror jag lägger mer tid på tankar och reflektion än de flesta andra. Ibland, eller allt som oftast, känns det som om jag drunknar, drunknar i mitt eget virriga inre. Kanske är det just därför som jag har problem med att fokusera rätt. Fokusera på bra och snälla tankar istället för de onda, destruktiva. Att släppa alla tankar som inte gör en nytta, utan onytta. Saker som egentligen inte har värde för vem man är, men vilket man (Jag) tror när jag är mitt uppe i det. Det är INTE utseendet som definierar vem jag är. Jag måste lära mig att jag duger oavsett mina "defekter" som oftast bara jag ser men fokuserar väldigt på. Vad gör egentligen en blodådra på "fel" ställe, ett munsår eller en arg-rynka mellan ögonen om hundra år? Inte ett skit! Men framförallt vad gör dessa "defekter" idag?! Egentligen ingenting. Absolut ingenting.
Nu sitter jag här igen, ensam, lyssnar på podd. Andas djupt och låter tankarna segla iväg. En efter en... För jag har lärt mig just det, att våga låta tankarna komma, för det är okej men sen måste jag låta dem segla bort, lika snabbt som de kom. Dock är det SÅ svårt, så jävla svårt, men En dag kommer jag också bli fri, Gud som jag längtar!
Vi ler, kramas och säger Godnatt!
