I Lost you along time ago..

Jag minns knappt senast jag kikade in här. Jag har egentligen behov av att skriva men det senaste har allt varit så mörk att jag inte riktigt vågat dela med mig. 

Du förstår Jag är rädd för mig själv och mina tankar. De skrämmer mig och ibland känns det som att jag inte har någon kontroll över dem eller mig. Låter förmodligen helsnurrigt men hey that's me. Den snurrigaste tjejen i stan. Jag tar patent på det! Jag har glömt bort hur det känns att leva varje dag utan rädslor. Utan en enda tanke över att vara så jävla rädd, rädd för precis allt. När jag var yngre så var jag inte rädd. Jag träffade människor i min närhet, var dag, som jag borde varit livrädd för men jag trotsade dem. Jag gjorde saker som skulle skrämt upp vem som helst, men inte mig. Fröken kavat. Vart har hon tagit vägen? Flickan med fräknar av livets motgångar. Vart är du? För jag saknar Dig och ditt mod. Jag behöver Dig. För jag vill inte vara rädd mer.