It's Not About angels yet..

Andas in och andas ut. Snälla luft räck till, ta inte slut. Hur gick
det så snett, Hur blev jag såhär? Så ofärgad och blek, kraftlös, slut,
liten och vek. Livslusten rinner genom fingrarna. Jag orkar
ingenting. Tala om när den kommer tillbaka, kanske blir det lättare
att hålla ut.

Sofia nu ska Du lyssna..

När de mörka molnen kommer i din väg. När dina demoner inte kan tämjas
längre. När sista droppen börjar tryta och du känner att ditt hjärta
inte kan ta det längre. När Du känner att din andra chans är borta och
när du knappt orkar mer..
När du är som mest trött på att vara stark och du inte vet var du ska
göra längre. Bara gå, bara gå framåt. Blunda och titta inte bakåt.
Orka lite till för jag tror det vänder då. Nattens alla sorger blåser
över, molnen skingras och ljuset tränger igenom. Blunda ända tills du
orkar titta framåt igen och när Du orkar ska du öppna ögonen och då
kommer du ha sprungit ifrån allt det där som jagat dig. Allt det där
som gjort ont. Du har klart för mycket för att ge upp nu. Det finns
ingen tid för änglar nu.

I'll never be sorry. Neither will I...

Håll om mig för jag fryser, vill känna doften av ditt hår. Vi har haft
våra dispyter men vad gör det om tusen år?

Vi e trasiga du å jag det kanske e som alla säger, men om du mena vad
du just sa vill jag va trasig med dig.

Våra kalla händer dom känner varann
varje sekund, varje minut varenda tår som blir till år.

Vi e trasiga du och jag det kanske e som alla säger men om du mena,
vad du just sa vill jag va trasig med dig.

Med brutet bröst försöker jag andas
när mörkret kommer är du den enda som e kvar. Med blodig röst försöker
jag sjunga när mörkret kommer är du den enda som e kvar..

There's no way to become fearless but you have to face your fears...

Det mesta av det vi människor oroar oss över slår inte in. Jag oroar
mig varje dag, flera gånger om dagen. Släpper jag en sak så dyker det
upp något nytt orosmoment. Det är nog inte så konstigt Att magen är
ett vrak och hela jag ser ut som en prickigkorv. STRESS, en inre
stress som ligger och gror. Jag har två fiender. Stressen och så jag.
Det finns ingen som gör mig så illa som jag. Jag låter andra behandla
mig precis som de vill men det värsta är nog hur jag behandlar mig
själv. Allt jag intalar mig att jag är men också inte är. Vet ni vad.
Jag tror att jag håller på att tappa det. Undra om det är såhär man
blir riktigt störd i huvudet. Alltså störd på riktigt. Ja ni vet sådär
sitta-i-ett-hörn-vaggandes-fram-och-tillbaka
-och-tro-att-man-är-en-fiskmås-störd. Det känns som det är nära nu.

Nu är det dags för sängen. Jag orkar inte tänka en enda tanke till. Nu
kopplar jag ner hjärnan för idag.

Vi pussas, kramas och stämplar ut..

And if you're homesick give me your hand and I'll hold it

Det som kommer om natten kan man inte rå på! Jag vet bara att jag inte
vill ha kväll längre och jag vill inte heller ha någon morgon. Jag
vill bara sova och inte vara här. Det känns inget när jag sover men
när jag är vaken känns det så mycket att jag vill spy. Alla känslor
åker runt inom mig och det gör mig illamående. Jag vet inte riktigt
vad som händer just nu, jag vet bara att det rullar utför och snabbt
går det. Jag har ont överallt. Kroppen strejkar, värker och det känns
som om jag går runt med en klump i halsen dygnet runt. Gråt inte, gråt
inte viskar jag till mig själv. Skärp Dig förhelvete Sofia. Du är
starkare än såhär!!