När jag skriver här så skriver jag inte för att folk ska förstå, bry
sig, ta till sig, undra, eller fundera över varför och/eller vad som
pågår i min hjärna. Jag skriver helt för min egen skull. För att
undvika att hela jag drunknar i intryck och tankar. För det är just
precis så det känns ibland. Som att jag om vartannat tyngs ned ömsom
kvävs i takt med att tankarna läggs på hög. Den ena avlöser den andra
och aldrig tycks jag få vila utan det är en ständig kamp om att hålla
sig över ytan. Flytande. En ständig jakt på luft.
Fan vad det kan vara jobbigt emellanåt. Har ni tänkt på att livet
ibland är så skoningslöst. Det bara far förbi i en rasande fart och
dumpar skit över en likt en fågelskit som faller från skyn och
splaschar rakt i huvudet vid ett alltid lika ovälkommet tillfälle. Är
det en slags prövning? En prövning för att se hur mycket belastning en
människa klarar av under en livstid? Är det så att någon just nu
sitter och bevakar mitt liv, likt en spelfilm, nedsjunken i en soffa
glufsandes ur en skål med popcorn. Kanske skrattar någon till mina
skämt och gråter till mina tårar och efteråt säger att detta var en av
de bästa komedi/drama/tragedi-filmer hen sett.
Ibland känns det faktiskt så, som att jag styrs i livet likt en marionettdocka.
Jag har lagt väldigt mycket av händelserna i mitt förflutna bakom mig
men i vissa situationer som händer här och nu har de en förmåga att
krypa fram och göra, egentligen ganska så simpla, händelser till
rejäla känslostormar. Det är en smula jobbigt tycker jag. Lite så är
det för mig just nu. Jag intalar mig att det kommer gå över, precis
som allt annat, men jag känner också att den här känslan är lite
annorlunda från alla andra vanliga och igenkännande känslor jag annars
alltid känner. Det känns faktiskt precis som att någon annan styr och
jag spelar med. På andras villkor lever jag ett liv som inte alltid
känns som mitt.
- Men ta tillbaka det då, säger någon
- Det är inte så jävla lätt, svarar Jag..
Ett krypin fyllt med insikter, åsikter, funderingar om upp och ned, hit och dit. En karusell av tankar kring litet som stort. Avklätt, naket, inte alltid så enkelt men ärligt.
tisdag 17 juni 2014
måndag 16 juni 2014
No matter how much time you've wasted in the past, you still have an entire tomorrow..
Tänk att så mycket tankar kan få plats i mitt lilla huvud. Det är så
konstigt med mig, jag tänker så mycket, helatiden, jämt. Det är
jobbigt ibland men samtidigt känns det kreativt att varje dag försöka
lösa världsproblem. En dag kanske jag löser mina egna. Jag är
iallafall en bra bit påväg..
Jag tänker mycket på tid, tiden som sådan tiden som fenomen. Tid är
allt vi har och något vi aldrig får tillbaka ändå är det tiden vi
slösar med mest. Det är värt att tänka på..
Ha en fin måndag! ❤️
konstigt med mig, jag tänker så mycket, helatiden, jämt. Det är
jobbigt ibland men samtidigt känns det kreativt att varje dag försöka
lösa världsproblem. En dag kanske jag löser mina egna. Jag är
iallafall en bra bit påväg..
Jag tänker mycket på tid, tiden som sådan tiden som fenomen. Tid är
allt vi har och något vi aldrig får tillbaka ändå är det tiden vi
slösar med mest. Det är värt att tänka på..
Ha en fin måndag! ❤️
söndag 1 juni 2014
Heaven is a place nearby...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)