Höstdepp delux!!!

Det är kväll och jag sitter här i soffan. Kan inte sova. Är trött
egentligen. Min kropp behöver sömn, men de är så mycket annat i mitt
huvud som far runt och tar upp alldeles för mycket plats, för mycket
energi. Energi jag inte har. Önskar att saker var annorlunda, att jag
inte känner som ja känner. Denna känslan jag sitter med nu, har haft
den en gång innan och de minnena får mig att må så dåligt. De är
verkligen en episod i mitt liv som jag inte vill ha tillbaka. Inte för
allt i världen. Vill inte uppleva de igen!Vill inte känna känslan av
att vara totalt misslyckad och inte betyda någonting, man är inte
någon speciell, man bara är en påse skit. Orkar inte de! Inte igen!

Har ni någon gång känt er så här? Känsla av total hopplöshet och
maktlöshet. Att vara i en situation som man inte har någon som helst
kontroll över liksom bara flyter med! Usch jag avskyr de. Man mår så
dåligt att man kan inte sova och när man väl somnar så drömmer man.
Det gör lika ont att sova som att vara vaken. Just precis så känner
jag nu. Jag vill inte sova för jag är så rädd för vad som väntar mig
när mina ögon stängs, när jag slumrar bort, men jag vill heller inte
vara vaken och se vad som väntar för de gör mig lika rädd. Jag vill
inte möta nattens drömmar och jag vill inte möta dagens sanning.

Ärligt talat så vill jag inte mer alls! Känner att nu får de vara nog,
nu får de räcka. Jag har gått igenom tillräckligt i mitt liv, fått ta
emot saker som ingen ska behöva ta emot. Jag har stått pall för så
jävla mycket och nu känner jag att min gräns är nådd. Jag har tagit
tillräckligt och jag trodde mig vara expert på att ta emot och
handskas med problem. Trodde att när man upplevt tillräckligt många
motgångar så skulle man bli van, liksom tänka att "en till hit eller
dit spelar ingen roll" Men jag hade fel, jätte fel! Jag har upplevt så
mycket, saker och händelser som jag verkligen inte ska ta upp här, men
de jag menar är att nu har de blivit en för mycket. Bägaren har runnit
över och jag har kommit till den punkt där jag känner att de finns
ingen mer kraft och ork att ta av. Jag har använt alla mina livlinor
och nu är de tomt. De finns inget kvar längre, de är över nu.

Frågar mig själv - gör de ont? och jag vet faktiskt inte längre...

Är det inte det ena med det tredje så är det med de fjärde!

Något jag funderar mycket över är att när saker och ting börjar ordna
upp sig så kommer det alltid en ny. Vad är det med de dära egentligen?
Varför är det så? Kanske är det som det säger att när någon dör så
kommer det alltid två till, alltså så det blir tre.(mmhmm kolla in min
matte där) Kanske är det även så när man har lite oflyt i livet? Då
ska man få det riktigt förjävligt, ett redigt jäkla oflyt helt enkelt.
Allt på en gång bara! Ibland skulle jag vilja prata lite med den som
har fixat mitt öde och fråga vad tusan det är frågan om. Nej jag säger
som Phoebe " When I get up there I'm going to kick some ass" Japp så
får det bli..

Nu ska jag ta alla mina tusen tankar och försöka sova! Det är väldigt
sent för en tjej som mig!

Vi pussas, kramas och kämpar lite till!

10111 dagar!

10 111 dagar har jag levat idag. Vi säger väl grattis till de! Hurra hurra..

Ännu en fredag är snart till ända och här ligger jag i sängen..
Väldigt trött och utmattad men med så mycket ångest att det pirrar
sådär otrevligt i benen. Ungefär som den växtvärk man hade som barn..
Ändå blev jag inte längre än 157 centimer men då kändes det som att
jag skulle bli två meter minst. Så ont gjorde det och så ont gör de
nu. Tårarna bränner bakom ögonlocken men ikväll ska jag inte gråta.
Det har jag lovat mig själv. Jag fixar det här..

Nu släcker vi lampan för ikväll men vänner får stå på. Det blir
tryggast så. Vännernörd som jag är. Kan, utan att överdriva, varenda
replik och det är ändå tio säsongen med ca 24 avsnitt på varje. Bra
jobbat Fia!!

Godnatt ❤️

En dag flyger jag!

Idag är ingen bra dag för mig. Känner mig inte hel. Jag blir så ledsen när jag så himla gärna vill mer än jag kan och förmår. Jag gör mitt bästa verkligen inifrån och ut men någonstans på vägen brister det. Varje morgon innan jag stiger upp så lovar jag mig själv att detta ska bli en bra dag utan svackor. Jag lovar mig själv heligt och dyrt att jag inte för en enda minut ska tänka på någonting som gör mig arg, ledsen eller får mig att inte känna att jag duger men varje gång så skiter det sig. Det finns inget som tär så mycket på mig som att hela dagarna gå runt med en brännande känsla bakom ögonlocken. De gör ont och det är jobbigt att inte veta, när någon pratar med mig, om jag kommer kunna hålla mig för gråt eller inte. Mitt humör är inte vart de borde vara. Inget är som de borde vara längre. Jag är inte glad, jag gråter all min ensamma tid. Jag lever inte. Min kropp gör allt på automatik. Den går upp äter, sover, pluggar, tränar, äter, ler mot andra, är trevlig, går hem och gör det vanliga och sen var de dags för natten och så rullar det på. Inget gör jag med hjärtat eller själen, nej det är kroppen som gör det. En tom kropp utan liv någonstans.  Känner mig just nu levande död. Fånge i min egen kropp och jag hittar inte ut. Jag är en patetisk menlös människa som inte kan uppskatta allt det fina runt mig, det fina i mig utan allt hänger på en skör tråd och jag vill inte mer, vill inte behöva tänka, att bara få må bra. 

Jag vill tillbaka till den tjejen som inte brydde sig om vad andra sa. Jag var den jag var och inget mer med det. Vill tillbaka till den tjejen som uppskattade livet och vem hon var. Jag vill dit igen men varje gång jag siktar mot stjärnorna så faller jag och efter ett tag så börjar de bli jobbigt att ta sig upp. Jobbigare för varje gång. Jag vill våga tro och våga känna att jag kan. Jag vill vinna över alla de människor som en gång spolade mitt huvud i toaletten, som slog mig bakom skolan, jag vill vinna över de som sagt hela livet att jag är ful, tjock och inte värd något. Jag vill växa ifrån er, slippa drömma om er. Jag vill känna mig fin och värdig, jag vill få uppleva känslan av att känna mig vacker, för jag är inte liten längre men ändå finns ni kvar som massa parasiter dag ut och dag in.

Jag vill se mig med MINA ögon, snälla ögon, riktigt ögon som inte dömer allt som de ser. Jag vill att mina blå ögon ska se mig och säga..fan vad du är vacker, bra och underbar. Jag vill inte höra ekandes i mitt huvud - Du är så ful, du duger inte till något. Jag vill slå mig fri från alla drömmar och leva, för fan jag är värd att får vara lycklig! Jag vill känna mig bäst i världen! Snälla rara någon låt det bara bli så. Ge mig en bubbla som håller, låt mig få stanna i den utan att de jag fäster mig vid bara försvinner ur min värld utan att jag hinner med. Snälla gör mig bara till en glad tjej. 

Imorgon är en ny dag och då gör vi ett nytt försök till framgång! Jag har lärt mig att aldrig sluta försöka och tur är väl de! Andas, hoppas, tålamod. En dag flyger jag! 

Godnatt...

Överkroppspass blev!

Kväll igen! Ibland undrar jag vart dagarna tar vägen! Känns som de
springer iväg. Snart är det fredag igen. Vore skönt att kunna stanna
upp , ja ni vet liksom bromsa allt en smula. Snart vaknar jag väl upp,
är 70 och undrar i mitt stilla sinne vart livet tog vägen! Nåväl...

Tränade överkröppa idag som di säger här i Värmland! Gick helt okej
även om energin inte var på topp men det är ju höst och då är det
svårt men tiden går ju undan och svisch så är det vår igen. Jag
L.Ä.N.G.T.A.R.!.!.!.

Nu blir det sängen! Sömn är viktigt för en kvällströttis som jag!
Imorgon är en annan dag..
❤️

I really thought I just hit rock bottom...

But it's like there's rock bottom, then 50 feet of crap, then me...

Livet livet livet.. Vad gör Du med mig! Varför behandlar människor mig
som om jag vore monkey meat, eller en slaskhink där de kan droppa all
skit som finns. Jag är en snäll människa med ett hjärta fyllt av så
mycket kärlek att det skulle räcka för hela världen. Jag tycker inte
jag förtjänar det här.. Jag tycker inte jag förtjänar att blir
överkörd när allt jag gör är att finnas till och försöka vara alla jag
bryr mig om tillags! Men jag känner att jag går sönder av att försöka!
Mitt bästa är inte bra nog och det gör så himla ont i lilla, stora
hjärtat!

En dag finns jag inte där mer!




Skickat från min iPhone